Fuktpermeabilitetstestning används för att utvärdera ett tygs förmåga att överföra vattenånga under vissa förhållanden. En fuktgenomsläpplighetskopp som innehåller ett torkmedel eller vatten och förseglad med tygprovet placeras i en förseglad miljö med specificerad temperatur och fuktighet. Fuktpermeabilitetsgraden och fuktpermeabiliteten beräknas baserat på massaförändringen av fuktpermeabilitetskoppen (inklusive provet och torkmedlet eller vattnet) under en specificerad tid. Fuktgenomsläpplighetshastigheten representerar massan av vattenånga som passerar vertikalt genom en enhetsarea av provet inom en specificerad tid under specificerade temperatur- och luftfuktighetsförhållanden på båda sidor, uttryckt i gram per kvadratmeter per timme [g/(m²·h)] eller gram per kvadratmeter per 24 timmar [g/(m²·24h)]. Fuktgenomsläpplighetshastigheten representerar massan av vattenånga som passerar vertikalt genom en enhetsarea av provet inom en specificerad tid under specificerade temperatur- och luftfuktighetsförhållanden på båda sidor, med en enhetstryckskillnad i vattenånga, uttryckt i gram per kvadratmeter per pascal per timme [g/(m²·pa·h)].
Högre värden för båda indikatorerna indikerar bättre fuktpermeabilitet hos tyget. Huvudskillnaden mellan GB/T12704.1–2009 "Textiles - Test Methods for Moisture Permeability - Del 1: Hygroscopic Method" och GB/T12704.2–2009 "Textiles - Test Methods for Moisture Permeability - metoden, placeras ett torkmedel i permeationskoppen, medan i indunstningsmetoden placeras destillerat vatten i permeationskoppen. Indunstningsmetoden är vidare uppdelad i den upprättstående koppmetoden och den inverterade koppmetoden; metoden med inverterad kopp är endast tillämplig på vattentäta och andningsbara tyger. I de ovan nämnda standarderna finns det flera alternativ för temperatur- och luftfuktighetsförhållandena i den förseglade miljön. Om man använder samma testmetod på samma prov, kommer därför olika temperatur- och luftfuktighetsförhållanden att ge olika resultat.
Träning genererar en stor mängd svett, medan utomhusaktiviteter oundvikligen involverar vind och regn. Detta utgör en motsägelse: kroppen måste kunna förhindra att regn och snö tränger igenom samtidigt som den ska kunna driva ut svett effektivt. Lyckligtvis avger människokroppen vattenånga i ett enda-molekyltillstånd, medan regn och snö är samlade vätskedroppar och deras storlekar skiljer sig markant.
